Företagets namn - Företagsmeddelande
RSS

Senaste inläggen

När smärtan håller på att ta över.
Hur tänkte de nu?
Nu gråter barnen i närheten av Fukushima Daiichi
ARG!
Den 11 December

Kategorier

Den 11 December
Hur tänkte de nu?
Lite om allt
När smärtan håller på att ta över.
Nog Nu!
Varför gör du mig ARG?
Vem äter du?
drivs av

Min blogg

Vem äter du?


­Tänk om vi alla är bröder?
Idag lyssnade jag som vanligt på radio, då som så ofta på P1. Ett program om kråkfåglar fångade min uppmärksamhet, någon forskare som tidigare hade forskat på schimpanser och deras beteende och konstaterat att de är intelligentare än vad vi tidigare hade trott. De kunde tänka framåt enligt forskaren, planera för framtiden alltså tänka abstrakt, detta blev en världssensation. Nu håller han på med forskning om kråkfåglar och framför allt råkor som han har i ett stort hägn. Han drar slutsatsen att kråkfåglar är minst lika intelligenta som schimpanser. Något jag aldrig betvivlat, mina favoritfåglar har alltid varit kråkfåglar och skulle jag kunna bli en annan varelse än den jag nu är så har det alltid legat en önskan inom mig om att få vara kråka. Konstigt va, eller? Jag har sedan barnsben på 50 talet levt nära dessa skränande, kivandes, lekande och sociala fåglar. Pappa hade en tam kaja, han jobbade i parkförvaltningen då jag var barn och ”hans” kråka hamnade i lokalpressen då den hade "attackerat" flera flanörer i Nässjö stadspark där han då jobbade. Vad som hänt var att pappa inte kunde ha kajan på axeln hela dagarna då han arbetade utan kajan flög så klar fritt, den var inte vingklippt eller på något sätt handikappad. Pappa hade tagit hand om den då den föll ur boet och bara sett till att den fick mat och lite skydd. Nu sökte kajan fler vänner och ville slå sig ner på en förbipasserandes axel för en ”pratstund” och förhoppningsvis en liten godbit. Detta beteende förorsakade panik hos en del flanörer, framför allt då hos några äldre "fina" damer. När tidningsreportern kom för att tala med parkarbetarna skrattade de och sa – Jasså, ni menar Arnes kaja, snacka med honom, han är där borta och kajan också så vitt vi kan se. Det hela avlöpte inte lyckligt, det ansågs att kajan var farlig och att dess uppträdande var onaturligt, den skulle dö. Så var det naturligtvis inte, kajan uppträdde inte farligt och inte var dess beteende onaturligt heller utan vad som skett var att den hade flyttat sitt normalt sociala beteende från sina artfränder över till människorna. Vid 5 års ålder förstod jag inte detta men jag var oerhört sårad och ledsen det var nog pappa också. Bara ett 50 tal meter från vår bostad som låg alldeles i utkanten av parken fanns eller rättare sagt finns en stor balsaminpoppel som ännu idag hyser en stor flock kajor. Jag tillbringade många timmer vid köksfönstret på andra våningen med att studera kajorna och jag såg att de tydde sig till varandra, de matade varandra och de lekte med varandra. När jag berättade det så var det ingen i min närhet förutom pappa kanske som trodde mig, de sa bara att jag saknade ”kajan”, det trodde jag också till slut men så var det inte. Jag hade sett det jag hade sett och senare i livet så fick jag detta bekräftat. Kajorna har ett socialt liv och de ingår livslånga förhållanden. Bara något år eller så  senare flyttade vi från staden ut på landet. Där kom jag för första gången på riktigt nära håll i kontakt med kor, kalvar, höns, hästar och alla de andra djuren som hör landet till. Min bästa kompis blev en tjurkalv som så klart inte fick leva så länge utan slaktades för att ätas upp, jag åt inget av honom det är jag säker på.
Tyvärr så åts det mycket kött i vårt hem och både farfar och morfar jagade så det blev en hel del vilt också. Av morfar lärde jag mig mycket om djur och natur, av mormor lärde jag mig om bär och svamp, farfar var ”familjeöverhuvud” och honom fick jag inte någon bra kontakt med förrän i vuxen ålder, farmor var örtkunnig och av henne lärde jag mig en hel del och inte bara om örter utan också om hur man tar tillvara på det som en prunkande trädgård kan ge. Jag var med henne och lärde mig göra korv, sylta och hur man i stort tar tillvara på ett slaktat djur. Kryddningen var viktig och här kom ofta örterna in och då kom även deras andra användningsområden på tal. Detta utmynnade i flera hyllmeter med örtböcker och skåp och skafferi fylldes av påsar och burkar med örtmedikamenter och kryddor och gör så än idag fast i lite mindre skala. Vad har nu detta med forskarens forskning att göra?
Jo forskaren avslutade radioprogrammet med att säga att vi nog inom än rätt snar framtid kommer att upptäcka att djuren har en betydligt högre intelligens och ett mycket vidare känsloliv än vad vi kan föreställa oss idag.  Detta tror han eller kanske hoppas på skall leda till att människorna får en annan syn på hur vi äter och hur vår djurhållning ser ut, i en förlängning en mindre köttkonsumtion och en annorlunda syn på vår närmiljö och natur. Jag ställer mig tvivlande till detta men hoppas så klart att han får rätt men jag har upplevt hur människornas grymhet mot djur kan ta sig yttryck. Människan är för många inget djur utan helt enkelt ”människa” och långt överlägsen djuren. Människor som lever tätt intill och nära djuren äter dem ju med glädje, det är deras rätt och ett helt naturligt beteende och en nödvändighet för att överleva!? För mig var det inga konstigheter att sluta med min privata köttkonsumtion, jag var innerligt trött på den höga köttkonsumtionen i familjen, och i hela släkten. Man hade rest sig ur fattigdom och nu kunde man unna sig av överflödet, inget ont i detta men lite förvånade med tanke på att de ändå levde så nära naturen och måste ha sett samspelet där ute.
Som så många gånger förr som nu så har antagligen den kristna religionen ett finger med i spelet. Vi är de högsta, skapade till guds avbild därmed allsmäktiga och kan göra med våra medvarelser som det behagar oss. Det är inte så länge sedan en mörkhyad människa ansågs ha lägre intelligens och människovärde än den vita mannen, kvinnor ansågs som det svagare könet med en underlägsen tankeförmåga. Mina vänner detta är inte något från den mörka meddeltiden, bara knappt 100 år tillbaka och i många fall inte ens det, för om ni ser er omkring så existerar detta tankesätt fortfarande. Detta är den skrämmande verkligheten som vi lever i, full av egoister, full av förtryckande och nedlåtande människor, en värld full med roffande och utnyttjande människor, som skiter i dig och mig som bara vill stoppa i sina egna och sina närmastes fickor fulla med vårt gemensamma guld. Jag vågar sticka ut hakan och är beredd på en ordentlig käftsmäll när jag säger er att inte många av dessa skitstövlar är icke köttätare. När jag själv slutade äta kött för 28 år sedan så var det inget konstig med det trodde jag och några av mina närmaste vänner som i samma veva också slutade med denna som vi ser det rätt makabra konsumtion.
Idag pratas det en hel del om vuxenmobbning, den fick jag uppleva på min arbetsplats 1973. På Nässjöhus, där det jobbade ett hundratal människor var vi två nyanställda och nyblivna vegetarianer. Efter bara några dagar på den nya arbetsplasten visste alla om att vi var två mycket konstiga individer som intog måltider utan kött, jösses detta måste beskådas. Så vid varje måltid såväl frukost som lunch samlades en hel drös vuxna människor runt oss för att med ett hånfullt jubel beskåda när vi öppnade våra medhavda lunchboxar, inte nog med att vi åt konstigt vi var långhåriga också. Så efter endast någon vecka på jobbet inredde vi ett eget lunchrum i smyg på gullfiberlagret, en tunnel in och ett utrymme stort nog för oss att inta våra måltider i. Det tog inte mer än några dagar så hade några av våra ”arbetskamrater” snokat upp vårt krypin. Ja det hela slutade med att vi inte tog några raster utan åt lite då och då under arbetets gång, jag hoppas verkligen att det har blivit bättre där ute. Som ni förstår var det bara köttätare som hånade och mobbade oss men vi trakasserade inte dem för att de åt likdelar av våra som vi ser det oskyldiga bröder och systrar. Genom åren har jag upplevt många märkliga saker och otroligt korkade påhopp på mig, bara för att jag inte äter kött!? Än idag är det mycket vanligt att folk frågar - Varför äter du inte kött? Jag bara skakar på huvudet och ser frågande på dem. Frågan borde i stället ställas till dem själva av dem själva och lyda. – Varför äter jag kött, varför vill jag äta mina oskyldiga medresenärer, varför deltar jag i rovdriften av vår planet, varför bidrar jag med att utarma vår jord, varför bär jag mig så otroligt dumt åt.

­­­
Nu vill jag bara säga det att jag har så klart många goda vänner och bekanta som äter kött och som inte sympatiserar med rovdrift och utsugning av varken vår jord eller medmänniskor. Jag drar så klart inte alla över en kam men underligt tycker jag ändå att det är att ni inte tar det enkla steget, faktiskt ett av de enklaste för att göra en god handling och märkbar förbättring av allas livssituation på vår gemensamma farkost genom dess färd i universums tomrum. Tänk på att vi alla är djur och hur vi än vänder och vrider på det är vi alla släkt till och med även om vi tror på gud för då kommer vi ju alla från honom. 

Vill man utstå hån och förakt skall man peta i det allra heligaste och trycka på de ömmaste punkterna.
Gud så präktig jag låter i denna text men så klart är jag mycket långt från fullbordad men jag försöker att vara en god människa och inte skada någon i onödan, en del verbala och skrivna kommentarer kan så klart upplevas av en del som hårda och kränkande men det kan inte hjälpas, en del måste bara bli sagt och skrivet.

Janne ”JAS” Svensson 2010-10-14 ©.

1 kommentar på Vem äter du?:

Kommentarer RSS
Ulla Svensson on den 8 april 2011 17:48
Hej Vill bara skriva till Dig för att säga att detta var väldigt bra. Jag undrar också när mänskligheten ska vakna upp och inse vad vi håller på med. men jag tror faktiskt att det blir fler och fler som börjar fundera lite i alla fall. Dock så länge vi har politiker som är så konservativa och vi människor gör precis som de bestämmer, så lär det ta sin lilla tid. jag tycker att alla djur är värda respekt och det borde barn få lära sig i skolan från början. Kom in på denna bloggen av en slump, tycker att det var bra rutet. Jag blir så glad och varje gång lite starkare i min uppfattning när jag läser om de som tycker som jag- Vi blir nog fler och fler tror jag. Dock är det ju alltid lättast att följa den stora massan även om det är åt fel håll. Man slipper ju tänka själv då. MVH Ulla S
Svara på kommentar

Skriv en kommentar

Ditt namn:
E-postadress: (obligatorisk)
Hemsida:
Kommentar:
Gör texten större, fet, kursiv och mycket annat med hjälp av HTML-taggar. Vi visar dig hur man gör.
Post Comment
Hemsida drivs av  Vistaprint